Hela familjen har fått ändra vanor vilket inte är lätt när man har andra barn med andra problem och behov. Det är ett pusslande hela tiden. På vägen gäller det att man inte själv går under utan att man som förälder håller näsan ovanför ytan. Livet stannar inte utan fortsätter med fullfart som tidigare men med helt nya moment. Vi behöver vara mer strukturerade vilket kanske är bra med tanke på Johanna men spontaniteten försvinner lite när inte Johanna är hemma kunde man slappna av lite. Nu behöver vi hela tiden vara noga att passa mattider och se till att Linus tar sitt insulin samt att när man ska gå ut får man se till att man har med sig allt och tänka på när är vi hemma och hur ser det ut då med mat. Linus kräver mat på regelbundna tider med lite diff men man märker att han inte mår så bra när tiden går över. Jag tycker det är trist att han har fått diabetes men vet att han kommeer att leva ett bra liv bara han sköter sig samt att vi som familj behöver komma in i allt.
Imorgon är det första dagen för Linus i skolan Johanna pratar om att följa med vilket jag ser som ett bra förlslag men inte Linus vilket man kanske förstår. :)
Men just nu längtar vi alla ner till Varberg och Björkäng.
Linus längatr till alla kompisar somhan har där nere. Han ser ljusglimtar att han kan gå upp till krogen och ta en cola om än light. Han kan äta pizza om inte varje dag. Men han kan!
